Prenumerera på
Inlägg
Kommentarer

Uttrycket ”mänskliga rättigheter” används av många – både i Sverige och internationellt. Men det betyder inte att man menar samma sak. Globalt sett finns två stora grupperingar och tillhörande dokument: FN och Islamska konferensen.

FN grundades efter andra världskriget och FN’s deklaration om mänskliga rättigheter bygger på judisk-kristen etik och formulerades 1948. Den Islamska konferensen grundades 1969 och består av 57 muslimska länder, representerar var femte person på jorden och producerar den större delen av världens olja och gas. Man har antagit sin egen deklaration om mänskliga rättigheter, delvis i protest mot FN’s, för man menar att islamska mänskliga rättigheter skiljer sig från dem som utgår från judisk-kristen etik. Trots detta har man skrivit på FN’s deklaration, men bryr sig föga om den utan utgår istället från den islamska uppfattningen av mänskliga rättigheter.

En del muslimer talar således också om mänskliga rättigheter, men kan mena något annat än övriga världen. För vad innebär mänskliga rättigheter för den Islamska konferensen och dess 57 medlemsländer? Först säger man att alla medlemsländer vill följa den islamska deklarationen om mänskliga rättigheter. Vidare hävdar man inledningsvis och avslutningsvis att sharia står över och förtydligar allt som deklarationen innehåller. Även i efterföljande artiklar skjuter man ofta in det lilla men avgörande tillägget att det ska vara i enlighet med sharia, det vill säga islamsk lag. Man menar också att deklarationen gäller ”umman”, alltså den totala världsvida gemenskapen av muslimer, och inte bara i muslimska länder. Alltså ska deklarationen och dess regler gälla även muslimer i Sverige, det vill säga islamsk lag står över svensk lag.

Rätt till liv är en mänsklig rättighet, säger man, och det låter bra. Men så finns tillägget om sharia. Det innebär att den som lämnar islam kan straffas med döden. Rätt till liv gäller alltså inte muslimer som vill bli kristna. I samma artikel nämner man att folkmord är förbjudet, men det folkmord som pågår i Darfur i Sudan är arabiska muslimer som massmördar afrikanska muslimer. Och den Islamska konferensen, Arabförbundet och Sudan har under många år hindrat FNs försök att stoppa folkmordet.*

Den islamska deklarationen säger att man inte får tillfoga människor kroppslig skada, men gör tillägget att sharia gäller. Det innebär att man hugger händer av tjuvar. Allt i enlighet med islamsk lag och islamska mänskliga rättigheter.

Artikel 10 i den islamska deklarationen, den så kallade Kairodeklarationen, hävdar att det är förbjudet att utöva tvång i och genom religion. Men varje mätning av diverse friheter visar att medborgare i islamska länder åtnjuter minst frihet. De lever under tvång, förtryck och ofrihet när det gäller politik, media, religion, jämlikhet mellan kön, och så vidare. Detta blir den tragiska och logiska konsekvensen av tillämpandet av islamska mänskliga rättigheter. Samma inkonsekvens och orimlighet infinner sig rörande yttrandefrihet, för – återigen – begränsas den av sharia.

* Ovanstående text är ett utdrag från en uppsats jag skrev för åtta år sedan. Se http://www.matstunehag.se/wp-content/uploads/2011/05/Hur-ska-vi-förhålla-oss-till-islam.pdf 

 

Tags: , , , , , , , , , ,

Sten tycker om att fundera och är något av en hemmasnickrad filosof. Han har läst 60 poäng religionsvetenskap. Det ökade hans aptit på rätta frågor. Ofta upplevde Sten både frågorna och svaren som ganska ensidiga på kurserna. Till husbehov och för ensamma tänkarkvällar läser han Bertrand Russel, Francis Schaeffer, John Hick och C S Lewis om vartannat.

Bibeln är han väl förtrogen med. Under flera år var Sten aktiv i en kyrka. Nu känner han sig som en främmande fågel i många traditionella kristna sammanhang utan några känslor av överlägsenhet eller bitterhet. Men många frågor fick inte plats, många svar hade ingen relevans.

På senare tid har han funderat på Gud bortom Gud. Han är inte riktigt säker på vad han menar, men något inom honom drar honom obevekligen mot Gud bortom de egna gudsbilderna.

I våras deltog han på en studiecirkel om moderna svenska författare. Han fascinerades över den brottningskamp med den frånvarande guden som var så närvarande i många böcker. Sven Delblanc, Lars Gyllensten, Torgny Lindgren, Göran Tunström och P C Jersild var några författare han hade läst och diskuterat med cirkelkamraterna.

Rut, som också var med i cirkeln, var mestadels uppslukad av böcker från Vattumannens bokhandel på Drottninggatan i Stockholm. Nu hade hon dock rekommenderat Bo Larssons bok ”Närvarande frånvaro” för Sten.

-Du som kör på det kristna spåret borde genast läsa den, menade hon. Den kanske kan vidga dina vyer.

En måndagskväll började han läsa boken. Snart tog dagens tjocka program ut sin rätt och han slumrade till…

-Goddag!

-Hej, svarade Sten.

-Jag tycker det är bäst vi tar upp en direktkontakt, sa rösten.

Sten såg ingen men hörde helt tydligt någon. Lite rädd, men mer undrande och nyfiken kunde inte Sten låta bli att fortsätta samtalet.

-Gärna för mig, svarade Sten så hurtigt att han efteråt tyckte det lät banalt. Men vem har jag den äran att tala med?

-Åh, förlåt mig, men jag trodde du kände igen mig på rösten. Jag är en av dina gudsbilder. Jag är den store arbetsförmedlaren, deklarerade rösten inte utan stolthet.  Jag har en plan för ditt liv, sa rösten pompöst och myndigt. Det senare är min favoritfras bör jag kanske tillägga. Men jag är formbar och utbytbar. Jag är din, skapad av dig och är ditt eget lilla metafysiska bollplank.

-Metafysiska bollplank, undrade Sten?

-Du projicerar dina tankar och idéer, skickar dem uppåt och låter dem studsa tillbaka när du givit dem den form du önskar.

-Jag är inte säker att jag förstår, sa Sten eftertänksamt och försiktigt. Är du Gud eller bara nära relaterad?

-Ingetdera, min käre Watson. Jag är, som tidigare angetts, gudsbilden den store arbetsförmedlaren. Många försöker se Gud som den som har en särskild plan för varje individ, som en som delar ut jobb, skickar folk hit och dit. Missar man plan A, gäller plan B, och så vidare. Det låter inget vidare eller särskilt genomtänkt, men min uppgift är mest att vara en återspegling av dina och alla andras tankar om Gud. Men man blir alltid knådad som modellera. Det finns alltid någon som vill forma mig lite annorlunda.

-Men vad tycker Gud om dig, frågade Sten.

-Gud tycker om människor och han har fördrag med mycket tokeri. Men Han lär ju ha sagt att man inte ska ha andra gudar jämte honom.

-Ja, men det måste ju betyda små avgudabilder, materialism, Buddha och annat som skulle kunna ta Guds rättmätiga plats, replikerade Sten.

-Min uppgift är kanske inte att argumentera men låt mig ändå ställa följande retoriska fråga: Vem följer du – Gud eller din gudsbild?

-Ska du aldrig presentera mig för den unge mannen, hördes en något ljusare röst?

-Vem var det, sa Sten häpet?

-Ah, bara en kollega, sa den första rösten.

-Jag är en annan av dina gudsbilder, sa den ljusa rösten som lät väldigt blid och förstående. Jag är den stora terapeuten. För ditt personliga välbefinnande. Alltid till hands. Med plåster och tröstande ord. För att du ska må bra.

-Ni får mig att känna mig som en avgudadyrkare, som en som skapat Gud till mina egna behovs avbild, sa Sten lite sorgset.

-Gud finns. Det har han alltid gjort. Vi däremot är flyktiga, tidsanpassade, formbara och utbytbara, sa den som kallade sig den stora arbetsförmedlaren.

-Vem är då Gud bortom mina gudsbilder, undrade Sten tyst.

Med en duns föll boken ner på golvet. Sten vaknade till. I samma ögonblick ringde telefon.

-Hej, det är Linda. Jag ska till arbetsförmedlingen imorgon klockan 11. Tänkte titta in till dig efteråt. Är du hemma?

-Vilken arbetsförmedlare, undrade Sten i gränslandet mellan dröm och verklighet.

 

Det finns två diken i vår relation till den ökande muslimska närvaron i Sverige. Det ena är när dialog slår över i ett överslätande och accepterande av islam. Vi ska ha respekt för människor oavsett ras eller religion. Med det får inte leda till mjäkighet och tystnad inför lögner eller oacceptabla handlingar. Det andra diket är fruktan för muslimer och islam som leder till hat och korstågsanda. Muslimer behöver inte korståg och Gud vill inte ha det heller.

Att av rädsla eller missriktad missionsiver försöka stoppa muslimers rätt till religionsutövning eller förbjuda moskébyggen leder in i en otäck återvändsgränd.  Men religionsfriheten har sina gränser. Inom islam finns en praxis som innebär att en muslim som lämnar islam eller konverterar kan bli satt i fängelse, torterad och avrättad. Vi kan aldrig acceptera att någon straffas för att han eller hon byter religion. Detta är också en grundläggande fri- och rättighet enligt FN-stadgans artikel 18.

Ej heller kan vi acceptera kvinnlig omskärelse även om några skulle plädera för det i religionsfrihetens namn. Andra kanske skulle vilja slippa skolans undervisning om Förintelsen eller Israel. Detta visar på att religionsfriheten har ramar och måste så ha – för sanningens, frihetens och människovärdets skull.

Ordet tolerans kan missbrukas och leda till oacceptabel intolerans. Pascal har formulerat det på följande sätt: ”Ni kräver, i våra principers namn, att få de rättigheter som ni, i era principers namn, förvägrar oss.”

I en global värld med allmänmänskliga rättigheter, som ska överskrida nationsgränser, blir det minst sagt märkligt att mullor från Mellanöstern utnyttjar västvärldens yttrandefrihet för att bekämpa vår yttrandefrihet, använder vår religionsfrihet för att kämpa för införandet av sharia som leder till religionsförtryck.

Religionsfrihet innebär inte att man kan tolerera att dödsstraff / fatwor utfärdas mot vare sig Salman Rushdie eller Runar Sögaard. Vi får aldrig acceptera att fundamentalistiska och islamistiska värderingar och rättspraxis ska få fotfäste i vårt land. I Europa finns militanta islamska rörelser som kämpar för upprättandet av islamska stater, även i vårt land. Här måste vi våga ta en ideologisk debatt med varandra, inklusive muslimska invandrare i Sverige. Sverige behöver en värdegrund som inte kan bortförhandlas eller nedröstas. Vårt kristna kulturarv får inte bli en not i historieböckerna eller ett pittoreskt inslag på Skansen.

Kyrkan måste i detta sammanhang vara en sanningens pelare och inte en trendernas vindmätare. Kristus är både sanningen och kärleken personifierad. Därför kan vi säga nej till felaktiga och destruktiva sidor inom islam, men ja till muslimer.

Utan grundläggande värden kan människovärdet och demokratin hotas. Vi måste ständigt värna religionsfriheten och yttrandefriheten. Värdenihilismen är farlig. Solidaritet, jämlikhet och frihet måste förankras i och relateras till absoluta värden. Därför måste vi uttrycka och förtydliga de värden som inte blåser bort i förändringens vind; värden som har sin förankring i något som är högre än oss själva och inte avgörs av majoritetens röst eller minoriteters lobbyverksamhet.

PS. Jag skrev ovanstående ledare redan för tio år sedan; kanske mer aktuell än någonsin. Jag blev påmind om den när jag läste en lysande artikel i SvD av en före detta muslim i Sverige, doktoranden Devin Rexvid: Att hata islam är inte en fobi

Tags: , , ,

Miljontals kristna och muslimer världen över har varit ute i stora manifestationer och demonstrationer den senaste veckan. Genom dem kan vi ana vad många muslimer och kristna vill och tror på.

Jesu efterföljare: Påven Francis och sex miljoner andra samlades i Filippinerna till fredlig bön, fokus låg på Jesus, att älska sin nästa, att ta hand om de fattiga och utsatta. Inga rop om hämnd, inga protester mot att ha blivit kränkta, och inga uppmaningar till mord på människor med annan tro eller åsikt.

Muhammeds efterföljare: I Gaza hade man glädjedemonstrationer över attentaten i Paris, och man lovade att fortsätta kriget mot demokratin i väst. I Tjetjenien, Iran, Mali och Afghanistan demonstrerade hundratusentals MOT yttrandefrihet. I Niger har över 70 kyrkor bränts ned som en protest mot yttrandefriheten i Frankrike, och det var våldsamma upplopp och demonstrationer med hatfyllda budskap i Algeriet och Pakistan. I IS-kontrollerade områden kastade man ner homosexuella från höga tak inför stora skaror.

Är verkligen alla religioner lika? Jag bara undrar…

 

 

PS. Det finns gott om artiklar och bilder om ovanstående i världspressen, här är tre exempel:

http://www.independent.co.uk/news/people/news/pope-francis-embraces-girl-after-she-asks-why-does-god-allow-children-to-become-prostitutes-9985855.html

http://i100.independent.co.uk/article/hundreds-of-thousands-join-anticharlie-hebdo-march-in-chechnya–x19tVULfol

http://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-4616819,00.html

 

 

Tags: , , , , , , , , , ,

Slaveriet har inte upphört, men det fungerar delvis annorlunda idag jämfört med några hundra år sedan. Då var det lagligt, skedde helt öppet och företag bokförde öppet sina affärstransaktioner. Idag är det olagligt och organiserad brottslighet försöker dölja sina lukrativa skumraskaffärer.

För drygt 200 år sedan var William Wilberforce och Clapham-gruppen viktiga förkämpar för att få slavhandeln förklarad olaglig. De resulterade allteftersom i frigörelse och frihet för otaliga slavar runt om i världen. Wilberforce och andra abolitionister gick till kärnan, insåg att det var ett system som måste ändras. För en långsiktig förändring krävdes mer än publikvänliga bojkotter av socker från Jamaica; man menade att lagar och regler behövde ändras.

Idag är slaveri och slavhandel förbjudet världen över, men fortsätter ändå. Därför måste vi fråga oss vad som är grundläggande orsaker. Det är lätt att vara emot människohandel, men hur förhindras den och hur kan man upprätta och ge frihet med värdighet till offren för vår tids slaveri?

Det är fler människor som hålls som slavar idag, än vad som skeppades över Atlanten under den legala slavhandelns dagar. Beräkningar visar att cirka 30 miljoner människor är offer för dagens människohandel. (Kevin Bales, Free the Slaves)

Usla löner, långa arbetsdagar, och gravt undermåliga arbetslokaler drabbar många. Men utnyttjande av arbetskraft är inte samma sak som människohandel. En avgörande skillnad är om man är fri att säga upp sig och gå därifrån. Det kan inte offren för människohandel.

En grundläggande orsak till människohandeln är arbetslöshet. Den gör människor sårbara. Detta faktum utnyttjas skoningslöst av dagens slavhandlare, när man erbjuder – falskeligen – jobb till de som desperat försöker hitta vägar till att försörja sig själva och sina familjer. Det är en tragisk men ofta upprepad visa som berättas av offren: ”Jag sökte arbete, blev erbjuden ett jobb (hotell, restaurant, etc…) men jag blev våldtagen, misshandlad och tvingad att sälja min kropp. De tog mitt pass, och jag kunde inte fly…”

Otaliga rapporter från FN, USA utrikesdepartement, och frivilligorganisationer runt om i världen bekräftar detta. Områden med stor arbetslöshet är högriskområden för människohandel.

Vi kan aldrig bekämpa människohandeln, utveckla ett relevant förbyggande, om vi inte skapar jobb med värdighet. Informationskampanjer i all ära, men de adresserar inte ett av människohandelns grundproblem – arbetslöshet.

Vidare måste man skilja på frigörelse och frihet. Man kan rädda eller frigöra någon eller några från slaveri, men hur skapar man långsiktig frihet? Följande fråga måste kunna besvaras: ut ur människohandel till vad? En avgörande komponent i svaret måste vara ett jobb med värdighet. Vilka skapar jobb? Företagare.

Här finns ett stort problem i det växande globala engagemanget mot människohandel. Det är i huvudsak två slags grupper som engagerar sig, och de är givetvis viktiga: lagstiftare och frivilligorganisationer (NGOs). Men den grupp som sällan eller aldrig inbjuds till att samtal och konferenser om människohandel är den grupp som är avgörande för prevention och återupprättelse för offren för människohandel: företagare.

Men det finns hoppfulla tecken. European Freedom Network* är pan-europeiskt nätverk av över 130 kristna organisationer och initiativ i över 30 länder. De arbetar proaktivt och målmedvetet med företagare för att bland annat starta och utveckla ”företag för frihet” (Freedom Businesses).

Den globala tankesmedjan ”Business as Mission** publicerade nyligen en banbrytande rapport om företagares och företagens roll i både förebyggande av människohandel och i att skapa värdiga och långsiktiga möjligheter för dem som räddas ur dagens slaveri.

Dagens människohandel är i hög grad kopplat till sexindustrin. Flera forskningsrapporter menar att mellan 60 – 80 procent av offren för människohandeln tvingas in i någon form av prostitution. Därför hör kampen mot människohandel och prostitution ihop.

Sverige har på flera sätt varit ett föregångsland i kampen mot prostitution och människohandel. Förhoppningsvis kan Sverige även bli ett föredöme när det gäller att engagera företagare, skapa jobb i högriskområden samt möjligheter till jobb för de som befrias från människohandel.

 

* http://www.europeanfreedomnetwork.org

** Business as Mission and Human TraffickingCombating the Business of the Slave Trade with BAM

Se även uppsatsen Business as Mission – rättvisa och mänsklig värdighet

PS. En något kortare version av denna artikel publicerades i Hemmets Vän, och medundertecknades av Carl-Erik Sahlberg, docent i kyrkohistoria, Uppsala Universitet, samt Ivar Gustafsson, docent i matematik, Chalmers, Göteborg

Vi samtliga är Fellows vid Claphaminstitutet.

http://www.hemmetsvan.se/nyhetstexter.jsp?oid=5571&coid=4

 

Tags: , , , , , , , , ,

Resultatet av ett 14-årigt forskningsprojekt* har förvånat många, men bevisen är entydiga: det finns ett klart orsakssamband mellan Jesus-centrerade missionärer och länders demokratiska utveckling, lägre korruption, kvinnors ställning, bättre utbildning och starkare civilsamhälle. Detta har kontrollerats av över dussintalet uppföljande forskningsrapporter.

Bakom detta gedigna forskningsarbete ligger sociologen Robert Woodberry. Till sin hjälp har han haft ett 50-tal forskningsassistenter. De har under åratal samlat och analyserat material på många kontinenter. De trodde att de skulle finna att missionärer bidragit till länders och folks positiva utveckling. Men ju längre de höll på och ju fler variabler man kontrollerade och mätningar man gjorde, desto mer visade det sig att missionärerna inte var en bidragande orsak utan den mest avgörande orsaken till positiv utveckling.

Man frågade exempelvis varför vissa nationer utvecklat stabila demokratier, i vilka medborgare får rösta och har yttrande- och mötesfrihet, när andra närliggande länder inte har det. Man såg exempelvis en radikal skillnad på Togo, en före detta fransk koloni som inte tillät missionärer, och Ghana, en tidigare brittisk koloni som däremot tillät missionärer. Missionärernas skapade i Ghanas fall ett system av utbildning och tryckerier som kom hela folket till godo. Frankrike däremot utbildade bara några få som skulle tjäna kolonialmakten.

Exemplen är otaliga och även skeptiska icke-religiösa forskare medger att dessa orsakssamband finns, inte bara lite ibland utan i hög grad och ofta i många länder.

När Woodberry ville publicera en artikel om detta i American Political Science Review, bad redaktörerna honom att lägga till fallstudier samt att göra data och beräkningsmodeller tillgängliga för läsarna, för kritisk granskning. Woodberry skickade med detta tillägg som omfattar 192 sidor av understödjande material.

Till dags dato har över ett dussintal andra studier och rapporter bekräftat Woodberrys fakta och slutsatser.

Studierna har också visat att det inte är vilka slags missionärer som helst som haft detta positiva inflytande. Det har varit Jesus-centrerade missionärer som inte gått i koloniala ledband. De har utan att skämmas haft som mål att människor ska lära känna Jesus. Man har också gjort allt man kunnat för att möta andra mänskliga behov och engagerat sig för rättvisa och mot förtryck. Missionärer som varit avlönade av statsapparater eller kopplade till maktstrukturer har inte haft denna långsiktiga påverkan.

Effekten av missionärernas arbete har kartlagts på många nivåer och olika samhällsområden. Det har innefattat läs- och skrivkunnighet, utbildning, tryckerier och spridning av litteratur, sjuk- och hälsovård, kvinnors ställning, kamp mot förtryckande kolonialmakter och rasism, byggande av civilsamhälle, demokratisk utveckling, med mera.

Därmed inte sagt att det inte funnits – eller finns – rötägg även bland missionärernas skara. Men det goda långsiktiga inflytandet, på makronivå – alltså för hela länder – kan inte förnekas. Orsakssambanden är överväldigande, starka och många.

Det är även intressant att notera att dessa missionärer i allmänhet inte hade föresatsen att reformera samhällen. Men drivna av kärlek till Jesus och människor, fick deras arbete långt större genomslag på längre sikt än vad de hade kunnat drömma om.

Det behövs givetvis mer forskning, och denna rapport handlar inte om att okritiskt hylla missionsverksamhet. Men Woodberrys forskning är ett viktigt bidrag till att nyansera den ogenomtänkta missionskritiken.

Till slut en fråga: Vill och vågar dagens svenska missioner och missionärer vara lika Jesus-centrerade som tidigare generationer?

 

The Surprising Discovery About Those Colonialist, Proselytizing Missionaries

 

Tags: , , , ,

Tänk om den nyvalda ärkebiskopen istället hade blivit chef för Ikea. Då kanske följande samtal hade utspelat sig mellan en journalist och Antje, här kallad ärkemöblerinnan.

Journalist: Så vad är Ikeas grundkoncept? Vad vill ni uppnå?

Ärkemöblerinnan: Det beror på vem du frågar. Jag tänker på Karin som jag träffade nyligen. Hon jobbar i köket på Ikea i Barkarby. Ensamstående mamma. Hur ser hon på Ikea? Vad vill hon?

Journalist: Det kan man ju givetvis undra, men nu frågar jag dig, som chef för Ikea, världens mest framgångsrika möbelföretag.

Ärkemöblerinnan: Nu vill jag vara försiktig med ordet framgång. Man vill ju inte associeras med finansvalpar eller framgångsteologer.

Journalist: Jamen, Ikea är ju stort, finns över hela världen. Världens mest sålda bokhylla heter ju Billy. Är du inte stolt över det?

Ärkemöblerinnan: Nu ska man vara lite försiktig. Man vill ju inte förolämpa någon som föredrar förvaringsskåp för sina böcker. Det finns ju inte en sanning när det gäller bokförvaring, eller hur?

Journalist: Du ger inga raka svar. Är det avsiktligt?

Ärkemöblerinnan: Det beror på hur man ser det.

Journalist: Ska det vara så svårt att ge klara besked om vad Ikea vill och gör. Det handlar väl om möbler, eller?

Ärkemöblerinnan: Du utrycker det så bokstavligt. Jag är sannerligen ingen fundamentalist.

Journalist: Nej, men som företrädare för Ikea borde du väl framhäva er unika affärsidé som får genomslag i hem och hus världen över?

Ärkemöblerinnan: Ja, men det finns ju andra möbelhandlare. Eller som jag brukar säga: Möbelindustrin är större!

Journalist: Större än vad då?

Ärkemöblerinnan: Än Ikea givetvis.

Journalist: Jo, men Ikea är väl ändå störst?

Ärkemöblerinnan: Hur ska man mäta det? Mio är kanske mindre när det gäller antalet bokstäver i namnet, men vad ska man då säga om Jakobssons möbler i Odensbacken?

Journalist: Du är verkligen otydlig!

Ärkemöblerinnan: Det vill jag vara väldigt tydlig med, att var otydlig alltså.

Journalist: Nu förstår jag inte…

Ärkemöblerinnan: Vad bra. Det var precis det som var meningen.

Journalist: Jag tror jag förstår…

Ärkemöblerinnan: Det var inte menat.

Journalist: Nåväl. Hur ser du på Ikeas framtid?

Ärkemöblerinnan: Du tänker för snävt.

Journalist: Hur menar du?

Ärkemöblerinnan: Du undrar säkert om Ikeas planer för expansion, nya produkter, och dylikt.

Journalist: Ja, faktiskt.

Ärkemöblerinnan: Nu ska man inte tolka Ikea så bokstavligt. Nej, jag föredrar en mer poetisk tolkningsmetod.

Journalist: Nu förstår jag inte, igen.

Ärkemöblerinnan: Bra. Jag har lyckats.

Journalist: Med vad då?

Ärkemöblerinnan: Nåväl, för att återgå till framtidsperspektiven. Jag tror det är viktig att vi söker dialog med andra möbelhandlare världen över.

Journalist: Jaha, om vad då?

Ärkemöblerinnan: Om möblernas immanenta transcendens. Det är ju något vi alla delar.

Journalist: Och vad är Ikeas roll i detta? Ska det unika Ikea-konceptet vara kvar?

Ärkemöblerinnan: Ja självklart. Vi är unika som alla andra! Och därför ska vi bli som alla andra. Tror jag. Och tron är viktig. Tror jag…

 

Tags: , , ,

Medias ungefärliga formel gällande Israel är ofta: ”Det började med att Israel slog tillbaka”.

Nu ser man det igen, under de sista dagarna av 2013:

DN: ”Israel besvarade raketattack”

The Telegraph: ”Israel strikes back after rockets are fired from Lebanon”

Washington Post: ”Israel launches ‘massive shelling’ into southern Lebanon after rockets fall”  

Riktig nyhetsjournalistik skulle givetvis först uppmärksamma att Israel blivit attackerat, att man skjuter granater och missiler från Libanon in mot civila områden i Israel. Men icke. Man sätter rubriker så att Israel framstår i dålig dager. Man skapar intryck av att Israel startar, när man i verkligheten försvarar sig.

Tänk er följande rubrik från hösten 1939: ”Polacker skjuter och mördar tyskar, efter Tysklands inmarsch.”

Eller så låtsas man som att det inte var något särskilt: CNN: ”Rockets from Lebanon land in Israel”

Raketer landar i Israel? Vad då? En månraket landade? Eller en missil kom på avvägar och råkade landa? Skulle man någonsin säga att två flygplan landade i World Trade Center i New York den 11 september 2001?

I klartext både det stå ungefär så här: Libanon attackerade Israel.

Eller så försöker man dölja vem som först attackerade: BBC: ”Fire exchanged on Israel-Lebanon border”. Inte ett ord eller antydan om vem som attackerade eller vem som rätteligen försvarade sig.

Jämför med upproret i det judiska ghettot i Warszawa. Vilka var förövare och offer? Judar försökte försvara sig mot en nazistisk makt som vill utrota dem. Skulle någon acceptera en rubriksättning eller historieskrivning som helt neutralt konstaterade: Skottväxling har skett i Warszawa.

Dylik desinformation och vilseledande rubriksättning är mycket vanlig när det gäller Israel och det har pågått i åratal.

Allt enligt formeln: Det började med att Israel slog tillbaka.

Tags: ,

Det blir en och annan resa emellanåt. I år kanske mer än vanligt. År 2013 blir det över 200 internationella resdagar, cirka sju månader. Sammantaget cirka två månader i USA och över tre månader i Asien.

Nåväl, vad gör Tunehag på dessa resor? Det varierar, men större delen av min tid de senaste två åren har gått till att starta och leda en global tankesmedjaBusiness as Mission.

Vi har startat och drivit över 30 nationella, regionala och globala arbetsgrupper. Många hundratals företagsledare, men även kyrko- och missionsledare, från alla kontinenter har deltagit. Dessa grupper har producerat rapporter och från oktober och framåt kommer vi publicera dessa. Du kan läsa och ladda ner här.

Dessa två är först ut i serien som kommer att består av över 30 rapporter.

 

I april träffades ett 80-tal ledare för tankesmedjan till strategiska samtal i Thailand. Strax därefter anordnade vi en global kongress som samlade över 550 deltagare från över 40 länder.

Under hösten kommer tankesmedjan att varje vecka publicera nya rapporter. Det kommer att ta en del av min tid. Samtidigt arbetar jag med att utveckla strategier och handlingsplaner för en fortsatt utveckling av denna globala rörelse.

Till mina framtidsplaner och ansvarsområden hör bland annat flera regionala och globala kongresser i detta ärende de närmaste åren. Se exempelvis European Economic Summit

Från 1:a oktober och fram till jul blir det resor till Cypern, Brasilien, Filippinerna, Thailand, USA, Holland, Cypern igen, Holland igen, London och London igen. Förutom arbetet med tankesmedjan och dess fortsättning, så ska jag föreläsa och undervisa. Och en del annat.

Jag arbetar även med omvärldsanalyser och utvecklandet av strategiska allianser för en global Business as Mission grupp som hjälper små- och medelstora företag i arabvärlden och Asien. Se http://www.transformationalsme.org

Jag fortsätter mitt arbete med mänskliga rättigheter och religionsfrihet. Jag sitter i ledningsgruppen för Advocates International, ett globalt nätverk bestående av 30 000 jurister i mer än 120 länder. Jag tillhör även en global referensgrupp för Middle East Concern, en stor paraplyorganisation som arbetar för religionsfrihet i Mellanöstern och Nordafrika.

PS. En av de mer intressanta – och stressfyllda – reseupplevelserna var i juni när jag togs av kinesisk polis i Peking och deporterades. Du kan läsa om det här

 

Tags: , ,

Det krävs både demokratiska processer och demokratiska värden för att utveckla en demokrati värd namnet. När den arabiska våren bröt ut var det många som trodde sig se en seger för demokratin. Diktatorer störtades och allmänna val skulle hållas.

Jag välkomnade givetvis detta, men ifrågasatte samtidigt om detta skulle leda till demokrati. Jag uttryckte dessa tvivel redan februari 2011, och fick en hel del kritik för det. ( Vill Egyptier ha demokrati? )

Nu är det uppenbart för alla som vill se att den arabiska våren i många stycken har blivit en kall vinter. Fokusering på allmänna val (demokratiska processer) har överskuggat behovet av frihet, mänskliga rättigheter och grundläggande rättsprinciper (demokratiska värden).

Gnistan till den arabiska våren tändes i Tunisien, inte av några politiska aktivister, utan av en företagare som trakasserades av polis och myndigheter till den grad att han beslutade att begå ett spektakulärt självmord. Han hette Mohammed Bouazizi och hans familj bekräftar att han inte hade något politiskt intresse. Däremot ville han kunna arbeta och försörja sig själv och andra. Det hindrades genom krav på mutor och konfiskering av egendom. Han blev – om något – en martyr för kapitalistisk frihet.

Detta har även bekräftats av den peruanske ekonomen Hernando de Soto och hans forskningsteam, som även presenterat detta för den amerikanska kongressen. De Soto med team har dokumenterat flera fall, likt Mohammed Bouazizi i Tunisien, även i andra delar av arabvärlden.

Bristen på äganderätt och rättsstatsprinciper hindrar ekonomisk frihet och företagsutveckling. Detta är en grund till den pågående frustrationen i arabvärlden. Bristen på jobb, jobbskapande och företagsutveckling leder till allt större fattigdom och hopplöshet. Detta utnyttjas av islamistiska grupper, men deras svar är mer islam och därmed mindre frihet.

Brödraskapet i Egypten (liksom systerorganisationen Hamas) använde demokratiska processer (val) för att sedan ytterligare skära ned på demokratiska värden, genom att införa mer islam.

Demokratiska värden och friheter innefattar viktiga frågor som religionsfrihet och kvinnors ställning, men de också är också relaterade till mat för dagen. Det kan inte åtgärdas om man inte också skapar ekonomisk frihet; man kan kalla det kapitalistisk frihet om man vill.

Under Mubaraks regim tog det mer än 500 dagar av kamp med byråkratin för att kunna registrera ett bageri. Att starta ett företag krävde att man försökte få tillstånd och annat från 29 olika statliga verk.

Det fungerar på liknande sätt i andra delar i arabvärlden. Det krävs i genomsnitt upp emot 50 olika tillstånd och cirka två år för att kunna starta ett företag. Till detta hör ett system av mutor och godtyckligt förfarande. Detta binder enskilda och familjer i fattigdom och hindrar länder från att utvecklas både ekonomiskt och demokratiskt.

Egypten och arabvärlden behöver mer än allmänna val, frihet att demonstrera och surfa på internet. Egypten behöver också ekonomisk frihet – med fungerande äganderätt, företagsvänlig lagstiftning och fungerande byråkrati – en kapitalistisk frihet.

Detta är ingen propaganda för rå kapitalism eller försvar för rövarbaroner. Nej det handlar i grunden om mänsklig värdighet (human dignity), som ska skyddas och upprätthållas genom mänskliga fri- och rättigheter. Detta måste även gälla för folken i arabvärlden.

Påven Johannes Paulus II skrev om detta i Centesimus annus 1991. Han ser ekonomisk frihet inom etiska ramar som viktig för mänsklig värdighet och frihet. Han betonar vikten av ”privat äganderätt, den möjlighet det ger för produktion och även frihet att skapa inom den ekonomiska sektorn”. Han säger att om det är detta vi menar med kapitalism så är det inte bara välkommet utan även nödvändigt.

Frihet och demokrati hör ihop. Bristen på flera viktiga friheter i arabvärlden försvårar utvecklingen av demokrati. Det gäller både religionsfrihet och frihet att agera inom den ekonomiska sektorn.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Äldre inlägg »